När vi började prata om att hyra ut vårt hus kändes det som en självklarhet. Det är väl enkelt och bra, eller?! Men ju mer vi tänkte på det desto fler tankar och känslor kom upp.

Var ska vi göra av alla våra saker? Tänk om sakerna går sönder eller om någon tar något? Ska någon annan gå runt i vårt hus, bland våra saker? Tänk om någon galning hyr huset??

Som ni förstår vacklade vi lite i beslutet. Men tillslut bestämde vi oss. Dels för att vi inte ville att huset skulle stå tomt och dels för att vi behövde inkomsten. Vi gjorde en stor rensning bland alla våra grejer och lät bara det som behövdes för uthyrningen vara kvar. Resten ställde vi in i ett uthus på tomten. Vi skulle vara utomlands under en längre tid, skulle vi bara hyrt ut en vecka eller två hade vi låtit det mesta finnas kvar i huset, ställt in värdesaker i ett låst skåp och städat ordentligt. Men som situationen var bestämde vi oss för att nära på tömma huset på privata saker. Det var ett gediget men roligt jobb. Vi fick chans att gå igenom allt, slänga, hitta, spara och skänka.

Så var det då dags för de första gästerna att komma. Vi var nervösa där vi satt i lägenheten i Österrike, hur skulle det gå? Skulle de trivas? Skulle de hitta? Skulle det vara någon galning som rev hela huset??

Det gick toppen! Hyresgästerna stortrivdes och var hur trevliga som helst! Och så har det faktiskt fortsatt. Bortsett från något enstaka glas som gått i kras (vilket är mindre än vi trott eftersom vi mestadels hyrde ut till barnfamiljer) så har huset snarare mått bra av uthyrningen än tvärt om.

Nu för tiden är vi inte oroliga inför att gästerna ska komma, vi är snarare förväntansfulla. Och den där känslan av att andra människor är i vårt hus och använder våra grejer har vi vant oss vid. Vi älskar vårt hus och delar gärna med oss av dess charm, skavanker och hemtrevnad och det verkar människor uppskatta och värna.

Allt gott!
Amanda och Aref